Det hemskaste jag har varit med om...

Vi har varit med om ett par omtumlande och hemska dagar. I tisdags vaknade Viktor med nästan 40 graders feber. Han åt dåligt under dagen, men drack en hel del. Han var väldigt trött men lekte på mer eller mindre som vanligt. Sen åkte jag iväg en liten stund och handlade medan Anders var hemma med honom. En liten stund efter att jag kommit hem så la Viktor sig ned brevid Anders och började helt plötsligt krampa. Det var precis som om han hade ett epilipsianfall.

Hela han skakade och ögonen var helt vidöppna och han var helt okontaktbar. Han dregglade och kräktes (inte så mkt men lite då coh då. Så vi ringde efter ambulans - den kom efter bara ett par minuter (tur att vi bor så nära). Men jag kan lova att det kändes som en hel evighet. Vi la honom på golvet nere i hallen och öppnade ytterdörren för att svalka honom. Jag satt brevid honom och kramade och pratade lugnande med honom. Jag lyssnade bara efter sirener som man annars hör från ambulanscentralen (eller vad det nu kallas). Men eftersom jag inte hörde några trodde jag inte att de var på väg. Men så plötsligt var de här. Jag bar ut honom till ambulansen i bara blöjan.

Då hade kramperna precis gett sig men han var fortfarande helt borta. I ambulansen fick han kramplösande medicin. Men innan vi kommit fram till sjukhuset började han att krampa igen. Men den här gången blev han helt stel. Han fick mer kramlösande men inget hjälpte. Det tog nästan 1 timme innan det släppte. Då hade flera läkare tillkallats. Han hamnade sen på IVA med en massa nålar i sig och syrgasmask. Där fick han ligga under kvällen och natten. Han var helt okontaktbar och reagerade knappt på att man rörde honom. Men vid 3-tiden på natten vaknade han och ropade mamma. Han var helt groggy men mer eller mindre sig själv. Han reagerade inte direkt på alla nålarna utan tyckte att det var spännande med alla blinkande maskiner. Han verkar inte ha ngt minne av vad som hänt.

Det kom in en liten kille på 1 år ett par timmar efter Viktor med samma symptom. Till dem sa de att barnet är medvetslöst under kramperna... Läkarna tror att det var en feberkramp som inte ville släppa. De har tagit en massa prover som inte visat ngt onormalt (även ryggmärgsprov). Vi har fått ligga inne på observation men fick åka hem idag. Vi har fått med kramplösande medel utifall det skulle hända igen. Men läkarna har sagt att det kanske bara blir en gång och det behöver inte bli flera bara för att den här var extra långdragen. Jag hade feberkramper när jag var liten och det kan vara ärftligt. De har tagit svininfl.prov i morse (som vi får svar på imorgon) och vi ska in på ett sömn-EEG om ett par veckor för att utesluta epilepsi. Vanligtvis så håller feberkramper i sig bara ett par minuter så detta var väldigt ovanligt.

Vi träffade en av läkarna igår igen och han erkände att han hade gjort dem rejält oroliga.

Chocken kom igår och jag kan börja gråta när som helst. Jag mår fortfarande ganska dåligt.

Jag var helt säker på att han höll på att dö - det var det hemskaste jag har varit med om.

Men vi ska försöka komma in i det normala igen...

Viktor har i alla fall tagit allt superbra. Vår underbara lilla kille.

Sova

Ikväll sa Viktor till att han ville sova. Så Anders gjorde välling och gick sen upp och la honom. Viktor somnade nästan genast (Anders också), så jag fick väcka honom efter ett tag :-)

Doppresent till brorssonen

Tänkte först göra en doptavla men E:et som i Elliot var mkt roligare... Jag köpte ett färdigt papp-E från Panduro som jag målade och klädde med vackra papper på fram- och baksidan. Sen klistrade jag på div grejer. Bokstäverna var träfärgade som jag målade och prickade. Jag är rätt så nöjd med slutresultatet :-)

Världens gosigaste lilla kille

När Viktor var mindre var han inte så mycket för att gosa. Det har vänt :-) Han älskar att pussas och kramas. Gärna långa pussar, lång säger han och skrattar. När han inte har sett mig på ett tag då jag har varit borta kommer han springandes och ropar maaaaaaammmmmmaaaaa och så får jag världens kram. Åh vad jag älskar min lilla kille...

Dagstur till Leksand

Anders faster ville ha lite hjälp med div. viktiga papper och undrade om vi inte kunde komma upp. Det kunde vi för vi ville träffa henne och Anders farfar. Sist vi var upp dit var i början av sommaren då vi hjälpte Anders farfar att flytta in på ett hem. Det känns som det var minst 5 år sedan. Anders faster såg minst 10 år äldre ut, mkt pga av hennes sjukdom. Hon satt i rullstol och hade svårt att tala ordentligt. Hon har slutat att köra bil så Anders och hans pappa släppte av mig och Viktor vid hemmet där farfarn bor och så åkte de och hämtade A:s faster. När jag och Viktor kom in till honom visste han inte vem jag var. Det har han alltid vetat innan. Jag tror i och för sig att han kanske inte visste att vi skulle dyka upp och sen kom jag in själv. Han har börjat få äta antidep.medicin för att han har mått dåligt och har haft svårt att äta. Jag tror att det har påverkat honom ganska mycket. Han var så himla gammal helt plötsligt, väldigt frånvarande. Tidigare har han älskat att prata nu var han som i sin egna lilla värld. Fy vad tragiskt, jag känner mig jättedeppig. Han är ju ändå 95, blir 96 i februari. Men fy att få leva sina sista år så här...

Dåliga på att uppdatera

Just nu är jag lite mentalt slut, det är så himla mycket att göra. Jag älskar att vara hemma med Viktor men det är samtidigt väldigt svårt att få något gjort. Och nu har det het plötsligt blivit fullt upp i kalendern. Tillsammans med min svärfars sjukdom och hans systers sjukdom är det lite rörigt. Det räckte tydligen inte med att min svärfar fått en obotlig sjukdom, utan nu har hans syster också fått en hemsk diagnos, ALS. Deras bror dog för ca 10 år sedan i cancer. Det verkar som om min mans farfar kommer att överleva alla sina barn, han är 95. Fy vad hemskt!

Som det är nu jobbar jag sena kvällar och de få timmar som han sover middag. Viktor har börjat med det nu när han har varit sjuk och jag är tacksam för den tiden...

Lite av vad jag har att göra framöver. Måla 3 akvareller för inlämning till årets julsalong. Måla/texta 2 brevlådor till en församling här i stan. Göra grejer till julmarknaden som jag ska stå på 1:a advent. Där ska jag även ha några akvareller med Norbergsmotiv hade jag tänkt. Sen ska jag ställa ut på Västerås lasarett nu i nov/dec. Men jag tror att jag har grejer dit. Sen är det en del keramiksaker att göra inför kursen på tisdag. Jag har haft oturen att få många grejer sönderbrända i ugnen och min lära kompenserade mig med ny lera. Men jag måste sätta fart att göra några saker för att de ska hinna torka inför bränningen på tisdag. Sen vill jag röja här hemma, städa, fixa saker som inte har blivit gjorda. Det är mentalt påfrestande att varje dag se alla halvfärdiga saker runtomkring i huset...

Men det var skönt att komma iväg på en liten semester till Varberg. Vi tog dagarna som de kom, var och bowlade, strosade i affärer, tittade på fästningar och kallbadhus och njöt av att inte göra någonting.

Sala silvergruva

Igår så åkte vi till Sala med mamma, pappa, svärfar och Anders bror Peter. Vi hade bokat in oss på en guidad tur av gruvan på 155 meters djup. När vi kom dit var det så många som ville med så de delade upp oss i två grupper. Den första gruppen gick en kvart innan oss med vi hann ikapp dem innan de ens hade hunnit ta hissen ned i gruvan - mycket märkligt. Måste ha varit ena riktiga sölkorvar...

I vår grupp var vi ca 20 pers som pressade in oss i hissen och sen bar det av nedåt. Sakta gick det 2-3 sek/m. Det fanns ett fönster i hissen (dock ganska lortigt) så man såg bergväggen utanför. Väl nere så kom vi ut i mörkret. För inte var det många lampor där nere. Vi gick runt i små tunnlar (vissa gick man nästan dubbelvikt i). Ibland var det så pass mörkt att man knappt såg vart man skulle gå. Men Viktor tyckte inte att det var ett dugg otäckt. Han frågade dock lite då och då vart jag var, han ville väl se till att jag inte kom bort :-) Vi fick se häftiga grottor till hälften fyllda med vatten och se djupa schakt. Det var jättehäftigt. Guiden berättade att när de gjorde orterna i gruvan kom de ca 1 dm/dag - 10 m/år. Så det tog sin lilla tid...

Nu var det ca 2 grader varmt i gruvan, vilket var ungefär vad det var ute så man märkte ingen direkt skillnad. Värre hade det nog varit om man tagit turen under sommaren....

Anders tog en del foton, men det var så himla mörkt att de inte blev så himla bra. Hittade dessa på en sida.

Dessa stegar var den enda vägen ut när gruvan var i drift. Varje stege var ca 10 m (så långt det var mellan nivåerna i gruvan). För något år sedan hade de haft en guidad tur där man fick klättra upp och ut via stegarna. Men någon kom på att det nog var för farligt :-)